Jag är en ganska envis och väldigt nyfiken 41-åring som virkar mig fram i livet och tar det lite som det kommer. Jag måste ha utmaningar omkring mig och är i grunden lite rädd för att få tråkigt och försöker undvika detta på alla sätt. Kan upplevas både rastlös och avslappnad helt beroende på sinnesstämning. Jag är mycket ideologiskt engagerad och detta avspeglar sig inte bara i politiken utan även i min vardag i stort som smått.
Jag föddes 1972 i Åsbro, en liten ort i Askersunds kommun. Min barndom var i huvudsak lycklig och trygg, och trots att jag under många år var mobbad i skolan hade jag goda vänner, en rik fritid och en härlig familj som jag idag ser tillbaks på med tacksamhet och glädje. Min pappa gick hastigt och tragiskt bort i en akut hjärtinfarkt veckan efter att jag slutat nian och detta har på många sätt format mitt liv. Bl.a. tvingades jag "bli vuxen" över en natt och jag tappade många av mina ungdomsår med allt vad detta kan innebära. När jag var 19 flyttade jag till Nacka för att få ett arbete som undersköterska och för att byta miljö. När jag var 28 år träffade jag mannen i mitt liv, Mats, och efter några år gifte vi oss och efter flera år av försök har vi blivit föräldrar till två små underbara barn. En månad innan jag födde vårt första barn dog min bror i Svininfluensan, och denna kombination av total sorg och överväldigande lycka var inte lätt att hantera. Ärligt talat så vet jag inte om jag faktiskt har gjort det än.
Efter vårdlinjen på gymnasiet läste jag också in Naturvetenskaplig linje med siktet inställt mot läkarlinjen. Efter ett antal genomförda högskoleprov utan att komma upp i antagningsnivån tänkte jag om och började läsa kemiteknik på KTH. Det var roligt och intressant, men inte riktigt utbildningen för mig (jag konstaterade efter två år att på KTH skulle jag inte bli läkare), så efter två år tog jag en liten paus - och nu efter 18 år pågår pausen än...
Någonstans där när jag slutade på KTH tappade jag mitt tidigare så tydliga fokus på framtiden. Redan under högstadiet var jag fast besluten att bli läkare, och idealist som jag är var det ett mycket medvetet val att gå den långa vägen via vårdlinjen och först lära känna vården som undersköterska. Jag har arbetat i hemtjänsten, på sjukhem, rehabiliteringsavdelning, lungklinik och på njurmedicin, och en av de mest intressanta tiderna i mitt liv hittills var min praktik på en sluten rättspsykiatrisk avdelning. Dessa år i vård och omsorg har lärt mig mycket om livet och om mig själv, och jag har träffat många människor med diverse livsöden. En del av dem bär jag med mig än idag. De närmsta åren efter KTH skrev jag högskoleprovet ett par gånger till medbetydligt bättre resultat. Till slut nådde jag nivån att bli kallad till intervju på KI, men vid det laget hade jag tappat lite av den gnistan jag haft i så många år och som en sann idealist tänkte jag att det redan finns för många halvbittra läkare så risken för en till ville jag bespara. Alltså tackade jag nej och tog aldrig upp den tråden igen.
Efter några år gick jag en ledarskapsutbildning och började intressera mig för strategiska och organisatoriska frågor inom äldreomsorgen. Jag var med och formulerade ett anbud på ett stort äldreboende för ett privat företag som vi senare vann. Jag var mycket delaktig under hela processen från anbudsberäkningar till inköp av inventarier, rekrytering av personal och inflytt av de boende. Fantastiskt spännande, och vad jag lärde mig mycket av mina mentorer som gav mig förtroende. Sedan ägnade jag flera år åt framför allt rekrytering och personalfrågor på två olika företag, och i början av 2000-talet fick jag en tjänst som personaladministratör och biträdande chef på Judiska sjukhemmet i Stockholm, för bl.a. förintensens överlevande. Även denna erfarenhet gav mig oerhört många lärdomar och mycket starka människoöden jag alltid kommer att minnas.
I 35-årsåldern hade jag den stora förmånen att få börja högskolan igen, och det var fantastiskt att i en mer mogen ålder med livserfarenhet få ägna dagarna åt att läsa intressanta saker och förkovra mig. Denna gång blev det sociologi A - C, ledarskap samt lite religionshistoria och filosofi. Någon examen har jag ännu inte knåpat ihop, men det är inte så många poäng som återstår. Vem vet, en vacker dag kanske jag har en Fil Kand i Sociologi kombinerat med matematik, organisk kemi och religionshistoria. Lite udda, men sådan är jag.
Mitt politiska intresse började tidigt. På högstadiet var jag mycket samhällsintresserad och brann för att "rädda världen". Att jag skulle välja folkpartiet kändes ganska självklart, men trots att mina föräldrar och min bror var engagerade liberaler blev jag tvungen att läsa igenom samtliga partiers ideologier för att veta var jag stod innan jag gick med i Folkpartiet. Denna inställning hos mina föräldrar är jag oerhört glad för, och min ideologiska övertygelse står sig än i dag. Jag var i högstadiet med och startade upp en FPU-klubb i Askersund och var under några år aktiv i den och i Örebro län. Jag kände mig snart mer hemma i Folkpartiet än i dess ungdomsförbund, och när jag flyttat upp till Nacka tog jag ganska snabbt kontakt och började gå på möten. Efter en tid kom jag in i Kommunfullmäktige och blev ersättare i en nämnd med fokus på sociala frågor och barnomsorg. Så småningom styrde jag över till utbildningsnämnden där jag med olika positioner från ersättare till ordförande suttit i 14 år. Just nu är jag vice ordförande i utbildningsnämnden och gruppledare för Folkpartiet i Nacka. Jag sitter också i kommunstyrelsen och i tre kommunala bolag. Förra mandatperioden gästspelade jag också i Landstinget. Förutom förtroendeuppdragen sitter jag även i Stockholms läns förbundsstyrelse och i dess arbetsutskott. Inför 2014års val kandiderar jag till Riksdagen och till kommunen.
På fritiden går nu den mesta tiden åt till att vara med familjen, men jag försöker också hinna med lite handarbete och påtande i trädgården. Jag är mycket road av matlagning och familjen är motorintresserad med fokus på motorcyklar, som vi har lite för många i garaget... Vi bor i en villa i Skuru och trivs väldigt bra. Tillbringar gärna somrarna på Gotland och i Bohuslän.
Förutom min far och min bror som tyvärr inte lever idag har jag min mor som bor i Örebro, en syster som bor växelvis i Kongo och i Karlshamn samt en syster som bor med sin dotter i Örebro.
