Förskolan en viktig start i livet

Många talar idag om hur skolan skall bli bättre och olika förslag viner i luften. Folkpartiet och Regeringen har genomfört oerhört stora förändringar med bl.a. ny skollag, läroplan, ny lärarutbildning och satt ökat fokus på kunskapsutvecklingen som ju är central. Dessa förändringar tar lång tid att genomföra och ännu längre tid för att ge effekt, men jag är övertygad om att det på lång sikt kommer att märkas på ett positivt sätt.

Jag skriver här på Folkpartiet i Nackas blogg om att en riktigt bra förskola lägger grunden för en riktigt bra skola. Barn har en naturlig lust för livet och för att lära sig nya saker, och detta är en oerhört viktig uppgift för förskolan och skolan att ta vara på. Vi behöver fler utbildade förskollärare som med sin unika pedagogiska kompetens kan upptäcka och ta vara på barnens lust att lära på ett lekfullt och respektfullt sätt.

Det råder en brist på förskollärare, och särskilt i Stockholmsområdet är det på väg att bli ett allvarligt problem. Vi behöver fler utbildningsplatser, fler studenter som söker förskollärarutbildningen och fler förskolor som är beredda att betala en lön som gör att förskollärare vill stanna i förskolan och inte som tidigare söka sig till skolan eller till en helt annan sektor. Kommunerna måste orka med att betala för en bra förskola, för det kommer att löna sig i längden på så många sätt. En bra förskola lägger grunden för en bra skola, och en bra skola är helt avgörande för att Sverige ska utvecklas positivt i framtiden.

Aldrig acceptera extrema ideologier

Jag sitter nu och tittar på ännu en dokumentär om Hitler och koncentrationslägren. Det finns väl ingen epok i världen som är så väldokumenterad och omskriven som andra världskriget och Nazityskland,  och jag har både sett ock läst ganska mycket. Ändå blir jag lika illa berörd och chockad varje gång över hur extremt långt det kunde gå innan omvärlden reagerade och efter lång kamp fick slut på fasorna.

Ni som läst min sida på bloggen "Vem är jag?" har sett att jag arbetat på Judiska sjukhemmet och där träffat och lärt känna en del av förintelsens överlevande. De flesta av dem är nu döda och om några år kommer ingen finnas kvar som verkligen var där. Därför är det så oerhört viktigt att vi aldrig glömmer denna svarta del av Europas historia, och vi får aldrig låta något liknande ske igen.

Bilden ovan är en känd valaffisch från Folkpartiet från 1936, men den är lika aktuell idag. Vi måste "hålla rent" från extrema ideologier som nazism, kommunism och fascism, och vi får aldrig acceptera att främlingsfientlighet eller antidemokratiska idéer slår rot i vårt samhälle.  Detta ansvar har Du och Jag i vår omgivning varje dag, i stort som smått. Låt oss aldrig ge upp för mörkrets krafter.

"Sveriges bästa äldreboende" - ett program som väcker känslor och tankar

Jag har följt Svt:s dokumentärserie "Sveriges bästa äldreboende" och gjort massor av reflektioner med anledning av detta.

Den första tanken som slår mig är förstås hur sorgligt och hemskt det är att många äldre har en så torftig tillvaro och utsätts för felmedicinering och undernäring. Det är illa, inte enbart för att det är de äldre som har byggt upp vårt samhälle och att vi har en tacksamhetsskuld till dem, utan just för att de är människor som helt oavsett vad de har bidragit med eller gjort i sitt liv förtjänar ett bra och värdigt liv.

Nästa tanke är att det faktiskt är möjligt att göra en hel del förbättringar med ganska enkla medel. Främst handlar det om att nyttja den medicinska och omsorgsmässiga kompetens som redan finns på ett bättre och mer systematiskt sätt, samt att komplettera med all annan kompetens som personalen besitter p.g.a. tidigare erfarenheter och fritidsintressen i form av musikalitet, "gröna fingrar", matlagningsglädje, inredningsintresse m.m.


Jag har själv arbetat i äldreomsorgen både som undersköterska och som personaladministratör, och mina erfarenheter är väldigt blandade. På något ställe har jag upplevt direkt ångest för hur stämningen och måendet hos de äldre varit, och från ett annat äldreboende bär jag fortfarande med mig den värme och trivsel som kändes i hela verksamheten. Vilken är då de stora skillnaderna jag själv upplevt mellan ångest och trivsel?

 

Först och främst skulle jag säga synen på de äldre som individer. När man bemöts som en människa med egna intressen, erfarenheter och preferenser har man en mycket större chans att få dessa tillgodosedda än om alla bemöts anonymt. Nästa skillnad jag mött har varit matsituationerna. Självklart är det mycket mer trivsamt med en hemlagad middag i en vackert pyntad miljö än en färglös portion uppslevad från ett värmekärl som levererats från ett storkök på avstånd. Det är inte bara näringsvärdet som avgör. Det viktigaste är att man blir sugen på att äta och att det är trivsamt, och självklart ska man få dricka lite vin till middagen om man vill. Sedan är verkligen miljön viktig. Självklart är det lättare att trivas i en hemlik miljöomgiven av vackra saker än i en institutionsmiljö. Skillnaden kan utgöras av enkla textilier, en vacker möbel köpt på auktion, levande ljus m.m. Sist men inte minst - husdjur kan verkligen göra underverk för en ensam och ledsen människa. Särskilt om man sedan tidigare är van vid att omges med djur.

Det är dags att se över äldrevården i hela landet. Räcker budgeten till för en bra bemanning, även nattetid? Planeras personalens arbetsschema främst utifrån de äldres behov eller utifrån personalens? Vet alla äldreboendechefer vilken samlad kompetens som finns i personalgruppen, och används den?
Hur kan miljön utformas på ett trivsammare sätt? Känner personalen de boende, eller vårdar de dem bara? Utvärderas maten enbart ifrån näringsvärde, eller tillfrågas de boende även om upplevelsen av hela matsituationen?

Just nu sitter 350 Folkpartister från Stockholms län och lyssnar till vår partiledare Jan Björklund.  Som vanligt är han en bra talare och lyfter många intressanta och viktiga frågor. Bl.a. talar han om lärlingsutbildningar, höga ambitioner för skolan, lärarlöner, ungdomslöner och omsorgs- och pensionsutmaningen kopplat till ökad livslängd.

Stockholmskonferensen är ett utmärkt tillfälle för kommunalpolitiker,  medlemmar, riksdagsledamöter och ministrar att träffas och inspireras av varandra. Just denna konferens har också varit ett tillfälle för medlemmar i länet att träffa och samtala med de provvalskandidater som vill komma med på riksdagslistan. Jag är en av dessa kandidater och jag har haft många spännande samtal idag.

Jag kandiderar i provvalet till riksdagslistan i Folkpartiet

Jag är en av kandidaterna i Folkpartiets provval till riksdagslistan i Stockholms län. Om du är medlem i Folkpartiet i länet och anmält dig till Stockholmskonferensen kan du träffa mig där mellan kl 10 - 12.

Om det går bra i provvalet och om medlemmarna på nomineringsmötet i November ger mig förtroendet att stå på valsedeln kommer vem som helst i hela Stockholms län som är röstberättigad ha möjlighet att vara med och rösta in mig i riksdagen. Det skulle vara jätteroligt och jag är väldigt sugen på att förbättra vårt samhälle en liten bit i taget.