Den första tanken som slår mig är förstås hur sorgligt och hemskt det är att många äldre har en så torftig tillvaro och utsätts för felmedicinering och undernäring. Det är illa, inte enbart för att det är de äldre som har byggt upp vårt samhälle och att vi har en tacksamhetsskuld till dem, utan just för att de är människor som helt oavsett vad de har bidragit med eller gjort i sitt liv förtjänar ett bra och värdigt liv.
Nästa tanke är att det faktiskt är möjligt att göra en hel del förbättringar med ganska enkla medel. Främst handlar det om att nyttja den medicinska och omsorgsmässiga kompetens som redan finns på ett bättre och mer systematiskt sätt, samt att komplettera med all annan kompetens som personalen besitter p.g.a. tidigare erfarenheter och fritidsintressen i form av musikalitet, "gröna fingrar", matlagningsglädje, inredningsintresse m.m.
Jag har själv arbetat i äldreomsorgen både som undersköterska och som personaladministratör, och mina erfarenheter är väldigt blandade. På något ställe har jag upplevt direkt ångest för hur stämningen och måendet hos de äldre varit, och från ett annat äldreboende bär jag fortfarande med mig den värme och trivsel som kändes i hela verksamheten. Vilken är då de stora skillnaderna jag själv upplevt mellan ångest och trivsel?
Först och främst skulle jag säga synen på de äldre som individer. När man bemöts som en människa med egna intressen, erfarenheter och preferenser har man en mycket större chans att få dessa tillgodosedda än om alla bemöts anonymt. Nästa skillnad jag mött har varit matsituationerna. Självklart är det mycket mer trivsamt med en hemlagad middag i en vackert pyntad miljö än en färglös portion uppslevad från ett värmekärl som levererats från ett storkök på avstånd. Det är inte bara näringsvärdet som avgör. Det viktigaste är att man blir sugen på att äta och att det är trivsamt, och självklart ska man få dricka lite vin till middagen om man vill. Sedan är verkligen miljön viktig. Självklart är det lättare att trivas i en hemlik miljöomgiven av vackra saker än i en institutionsmiljö. Skillnaden kan utgöras av enkla textilier, en vacker möbel köpt på auktion, levande ljus m.m. Sist men inte minst - husdjur kan verkligen göra underverk för en ensam och ledsen människa. Särskilt om man sedan tidigare är van vid att omges med djur.
Det är dags att se över äldrevården i hela landet. Räcker budgeten till för en bra bemanning, även nattetid? Planeras personalens arbetsschema främst utifrån de äldres behov eller utifrån personalens? Vet alla äldreboendechefer vilken samlad kompetens som finns i personalgruppen, och används den?
Hur kan miljön utformas på ett trivsammare sätt? Känner personalen de boende, eller vårdar de dem bara? Utvärderas maten enbart ifrån näringsvärde, eller tillfrågas de boende även om upplevelsen av hela matsituationen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar